Jag inbillar mig att styrketräningen börjar ge resultat både orkmässigt och ytligt. Tycker mig se lite armmuskler 🙂 Och är det bara inbillning så kan jag få tro på det för det ger motivation i alla fall. I lördags var båda ungarna med mig och tränade. Emelie tyckte det var mest kul att få ha skor på inne och Josefin körde dockor som vikter när jag körde hantlar. Så söta 🙂
Jag försöker vara noga med hur jag sitter när jag rider och jag hoppas det även där börjar bli resultat. Det är inte ett dugg konstigt att vi har svårt i vänstervarv när jag ger helt fel vikthjälper vid t.ex sidoförflyttning. Laukur tänker nog jävla idiot om mig ofta haha! Men jag försöker bli bättre! Vi ska ju bli bäst 😉
För övrigt i ridningen som försöker vi finna gummibandskänslan i tyglarna oavsett vad vi gör och att vi ska lära oss att vänta på varann. Vi är rätt dåliga på nedtagningar i galoppen för han blir lätt stark och försöker springa fortare så vi jobbar mycket fattningar, galopp 5-6 steg och sen ner igen för att börja om. Här är ju bomträningen guld värd. Igår var han pigg som en gris och när jag fattade galopp så var han som skjuten ur en kanon och jag tog ner och tyckte att aja baja så gör vi inte. MEN! Nedtagningen från det gick snabbt mot annars och det hann aldrig bli dragkamp för han kom på att just det, så gör vi inte nej 😛 Vi fick till flera bra övergångar mellan tölt och galopp faktiskt och han blev lätt och fin i tölten mellan fattningarna! Stor tumme upp på det! Jag har tänkt försöka ha korta, intensiva ridpass för att vi båda ska kunna behålla den bra känslan och koncentrationen hela tiden. Det är målet i alla fall. Just nu går gummibanskänslan väldigt upp och ner 😉
Jag har faktiskt tänkt rida den här veckan och eventuellt nästa för att sen låta honom vila 3-4 veckor. Vi har hållt igång regelbundet sen jag började rida efter Emelie var född för 1,5 år sen så han behöver ett break tror jag.
Ljómi ska sättas igång i november igen. Ska bli roligt och se hur han känns efter den här månadsvilan 🙂